Någonting som jag har tänkt på och reflekterat över väldigt mycket är om hur vi människor mår och varför vi mår som vi gör.
Speciellt tonåringar. Varför mår så många dåligt? Varför förstår inte vuxna oss?
Min uppfattning är att det känns som att det är något slags krav på ungdomar idag att må dåligt. Det skrivs om hur ''dåligt'' folk mår på bloggar facebook twitter osv.. Och det är på något sett ett bekräftelse behov vi har för att se vilka som finns där för oss.
Till en början tror jag att många egentligen inte mår så dåligt som dom kanske påstår att dom gör, Men när man umgås med folk som lever en väldigt deppresiv lifstil så smittar det av sig. Allt blir tillslut som ett betéende mönster.
Internet har stor påverkan på hur dagens ungdomar mår eftersom att många tonåringar som har blivit deppremerade söker sig till andra för att få ''stöd'' Men i slut ändan så är man fortfarande kvar i botten.
Såg på ett tv program för ett år sedan där vuxna människor sa att det var bra att lyssna på te.x lessna sånger osv.. för att få det bekräftat för en att det är okej att vara ledsen.. Men det dom inte förstår är att unga människor har väldigt svårt att ta sig ifrån sånna stunder och musik kan väldigt lätt dra en person längre ner.
Mitt tips till dig som mår dåligt är att du ska sluta fokusera på fel saker. Skriver du deppresiva saker på tumblr twitter facebook eller någon annan typ utav social hemsida så bör du absolut sluta genast!
Fyll ditt liv med posetiva saker och tankar. Om du anser själv att det inte finns tillräckligt med bra saker att sysselsätta dig med så är det helt enkelt upp till dig att skapa dom. För det är ingen annan än du själv som kan få dig att må bra. Din värsta fiende är oftast dig själv.
Kom ihåg du är bara barn en gång, Slösa inte bort det mer.
En låt som alltid får mig att må bättre är
Blood on the dance floor - You are the heart.
________________________________________________________________________________________
Hur kan dom vuxna hjälpa till mer? Allt handlar om kommunikation, Många lärare och vuxna pratar inte eller frågar inte barn eftersom att om dom gör det så får man helt plötsligt ansvar och det har många svårt att ta ställning till. Ibland vet jag inte hur folk kan orka se på när folk sakta men säkert tynar bort till ingenting.